med allt mörker, regnet och den förbaskade blåsten.. Hmm.. och blåser gör det fortfarande. Jag som skulle börja ut och springa igen..efter ett lååångt uppehåll, med plugg, jobb och sjukdomar.. Men men,, ja hänger inte läpp.. Imorn är det dags för årets första Anette och Lisa promenad.. det är då vi smider våra träningsplaner för våren.. Vi har ju en obotlig vision om att en gång i livet bli sjukt tajta.. ; )altså ni vet.. inte tajta med varann.. utan tajta, kompakta, muskulösa kroppar.. vilket jag iofs tror sådär lagom mycket på.. men drömmar kostar ju inget... varken pengar eller träningstid..!
Idag var det en konstig dag... bra... men lite konstig.. Vi var på habiliteringen med Tyra! Hon tycker det är himla kul att komma dit... ibland tänker jag att det är ju helt galet detta.. att bli glad över att träffa sjukgymnaster, läkare och annat... men dom är så himla goa med Tyra.. Dom tar sig verkligen tid med henne, lyssnar på det hon har att säga... ja, ja vet..det är deras jobb, men ändå. Tyra blir stolt och glad.. det gör mig också glad.. Som sagt.. vi åkte dit för att hämta hennes rullstol... (lång paus).. Jag kan väl säga såhär, Tyra tycker att detta är spännande och ganska kul, men jag.. jag tycker det känns konstigt.. vår pigga, glada unge i en rullstol... Vet inte hur dethär känns riktigt.. det är ju bra att hon kan ha den när hon har för ont i sina leder.. och att hon med hjälp av den kan delta på alla aktiviteter i skolan.. men..
Iallafall.. den ställdes in till Tyra, och hon hoppade upp.. och körde... fram o tebaks, bromsade, snurrade runt, vände och allt såntdär... Snälla sjukgymnasten Sara kommenterade: "Du kan ju dethär!" Sen tittar hon på mig.. ja det är ju fantastiskt.. endel barn bara kan direkt! PUNKT..
Tyra tittade på mig... stolt och glad... Jag är också glad... Att hon inte ska sitta i den alltid, att hon kan springa och leka, att hon kan åka skridskor, att vår Tyra är som hon är!!
